Pojkar är norm även inom NPF

Svenny Kopp är överläkare och specialist i barn och ungdomspsykiatri. För fyra år sedan kom hennes avhandling som visar att flickor får fel diagnoser, för få diagnoser och måste vara sjukare än pojkar innan hjälpen kommer. Orsaken är att man utgår ifrån de symtom som pojkar uppvisar, vilket inte alltid överensstämmer med flickors symtom.

Svenny Kopp är en banbrytare. Hennes avhandling är den första i Sverige som synliggör hur utsatta flickor med bokstavsdiagnoser ofta är.

När jag hör henne tala tänker jag på alla dem som lättvindigt, utan att blinka, talar om diagnosexplosion, som raljerar om andra människors situation och bagatelliserar deras lidande.

Svenny Kopp genomför sin föreläsning med djup och skärpa. Efter att ha lyssnat borde alla och envar förstå att detta är en fråga man bör ta på stort allvar.

Jag skulle önska att Svenny Kopps forskningsresultat, fyra år efter hennes avhandling kom, implementerats på alla BUP-mottagningar i Sverige.

Men jag vet att så inte alltid är fallet. Det kommer att ta tid. Men det mullrar i leden nu. En ökad medvetenhet märks alltmer hos dem som är berörda. Föräldrar nöjer sig inte med psykodynamiska förklaringsmodeller om förstärkt trots, tonårsproblem eller relationsproblem, när man samtidigt ser att det finns symtom inom NPF.

Fortfarande är det de starka uthålliga föräldrarna som har lättast att göra sin röst hörd i vårdkedjan. De andra riskerar att hamna i en återvändsgränd, och flickan blir inte aktuell för insatser förrän svårigheterna är så stora att det inte längre går att blunda för dem. Då är vägen tillbaka så mycket mer smärtsam.

I början av april startade jag denna blogg. En viktig anledning var att jag just upptäckt att den diagnoskritiska filosofen Fredrik Svenaeus, som jag skrivit om tidigare, fick inleda Specialpedagogikens dag detta år. Då hade jag till min stora förvåning just fått reda på att specialpedagoger inte läser några obligatoriska kurser om NPF på sin utbildning. Jag hade också träffat specialpedagoger som inte visste vem Svenny Kopp är.

Frågan jag ställde mig då var: Vem ges mest utrymme att tala om bokstavsdiagnoserna i det offentliga rummet? Är det de som arbetar inom området eller de som står utanför och tittar på? De som bygger sina åsikter på myter och hörsägen istället för fakta och forskning?

Professor Svenaeus säger att hans åsikter inte har någon vetenskaplig grund, ändå får han föreläsa på studieförbund och universitet. Att en professor i filosofi föreläser om diabetes, narkolepsi eller hjärt- kärlsjukdomar skulle vara helt omöjligt och anses som ytterst oetiskt. Men när det gäller bokstavsdiagnoser är det fritt fram.

Svenny Kopps avhandling belyser något som ingen annan gjort tidigare. Om hon fått inleda Specialpedagogikens dag hade vi fått till oss kunskap istället för fördomar.

Men det går att ta igen i efterhand tack och lov. Till exempel genom att lyssna på denna föreläsning som visserligen är från september 2012 men lika aktuell nu som då.

https://www.youtube.com/watch?v=9Vufo7nMxvs